130 min och SOL

Morgonen började med snöfall. Men enligt SMHI skulle solen komma fram till lunchtid. Tanken var att komma ut runt ett tiden och att Po fick sova ute i verkstaden och Må kunde vara ute o leka en stund. Han klarar sig bra själv, en duktig 4,5 åring.
Men var är pappa Ma? Lite stress i kroppen, men till slut kom han hem och jag byte om.
Barnen blev kvar inne...
Nu skulle 130 min utföras, eftersom det var snö på vägen, så höll jag mig där. Det fick bli den STORA rundan på nästan 17 km. Borde klar av 16 km. Började gå lite, men kom igång o sprang rätt snabbt. Möte "Pavalsgrannarna" som gick på promenad.

Nu vet jag att jag klarar av att springa 7 km, så det var mitt första mål. Vid 7 km kommer man fram till en brant backe, där skulle jag få gå. Men när jag väl kom dit, äh jag springer upp för backen så får jag gå när jag väl är uppe. Men av lycka av att ha springit hela vägen upp så fortsatte jag att springa. Då tänkte jag att jag skulle springa till 10 km, då skulle jag få gå.
Men återigen när jag passerade 10 km, så möte jag "Pavalsgrannarna", de tyckte jag hade bra kondition och att jag var duktig. Av deras "pepp" och solen som sken fortsatte jag ner mot Lärbro, med springande ben. Glad.

 

Nere vid Lärbro så var lyckan total, jag hade bara 4 km kvar hem. Nu tog jag tio minuter i taget. Jag klarar 10 min till, ner till Matildas hus. nu hade jag 15 min kvar, Björns Kvarn skall jag hinna till.
5 min kvar! Jag är ju snart hemma! Jag orkar ju springa hem! Men "tiden" gick ut vid korsningen. Jag stannade klockan och hade klarat av att springa 16,77 km! utan att gå!
Men stela ben gick jag hem de sista 500 meterna med ett stort LEENDE.

Jiiihaaa!!!!